.

På nåt sätt har jag länge levt i en skyddad bubbla som jag skapade genom min uppfostran och den trygghet jag fått av min mamma. Känslan av att inget farligt kommer att hända, men med åren och allt man varit med om inser man att livet är så väldigt skört. Jag är inte odödlig, det är en sak som vi vet SÄKERT, vi kommer alla att dö. Men JAG kommer dö gammal, somna in fint i en mjuk säng, hamna på ett underbart ställe där det inte finns några problem.. (eller nåt, men typ) så har jag alltid sett det. Men så kanske det inte alls blir, jag kanske dör imorn redan (peppar peppar). Jag menar inte att man ska tänka på att man kanske dör, utan mer att verkligen ta vara på stunderna här och nu. Där passar CARPE DIEM in.. FÅNGA DAGEN!
 
Anledningen till att jag är så djup nu är för att jag träffade en kompis idag som jag inte träffat på ett tag. Hon berättade för mig att hon har haft/har cancer:( Hon kommer överleva säger läkarna då de hittade tumören i tid, den satt i halsen och operationen tog 7 tim. Dom har inte fått bort allt, men hon strålas och äter starka tabletter som hon kommer få äta resten av sitt liv.
Bara tanken av att kunna drabbas av det hon har varit med om skrämmer mig verkligen!
För som jag alltid har tänkt är att; det där händer inte mig.
Men det vet man ALDRIG... Man ska verkligen leva i nuet, säga vad man tycker och tänker här och nu när tillfälle ges, inte vänta.. Man kanske aldrig får det tillfället igen. Min väns liv ändrades på en vecka..

Jag fyller 28 nu och hon är lika gammal som mig. Det drabbade henne, jag bara hoppas på att det inte drabbar mig eller någon mer av mina nära och kära. Ni vet vilka ni är och jag ÄLSKAR ER!

Puss & GOD NATT!