.

Jag kan känna mig så tom och sorgsen, deprimerad och rädd. Jag vet inte varför men den känslan kan komma som en blixt ifrån en klar himmel ibland. Varför, är det för att man ska ta sig tid och se allt bra man har och värdesätta det mer, eller för att jag på nåt undermedvetet sätt inte tillåter mig själv att må bra.. Jag blir verkligen djup ibland, och på ett sätt älskar jag att vara det, att få komma till insikt med saker och ting. Men på samma gång kan det där djupet skrämma mig. Varför måste jag bli så djup, när det i höstmörkrets tid bara gör mig ledsen och rädd, jag vill inte det. Men hur tar jag mig ur det.. Kan man bara krypa ner under täcket, gå i ide som björnarna gör och vakna upp igen när våren är här.. När tankarna och känslorna sprudlar.

Önskar att det kunde vara som när man var liten, det fanns inga som helst bekymmer i världen då.. Jag levde tryggt i min lilla bubbla min mamma hjälpt mig att skapa.

Varför är många av oss så jävla bra på att utsätta oss för skit, varför skapar länder så mycket som förstör, varför inser vi inte bättre än så???

Nu borde jag nog slå av nyheterna på tv:n och sätta på en bra film ist (ingen drama) hehe. En komedi, som får mig att försvinna från den bistra verklighet jag nu anser mig leva i...

Den här bilden kan skapa många olika känslor i en.. Frihet, lycka m.m.
För mig just nu ser jag ensamhet, en massa jobbigt okänt.. Negativa tankar kommer upp nu.. Tankar jag vet att jag inte skulle få om jag inte vart så djup:(

Nu ska jag och mitt djup kolla på nån bra film.


God natt sen!