.

Varför tillät jag mig själv att våga igen, när det varje gång gör så himla ont. Varför tillåter jag mig att fantisera och drömma, när verkligheten alltid hinner ikapp. Jag måste sluta med det, för jag vill verkligen inte hamna här igen. Jag känner mig sårad och lurad, blåögd och dum. Det värsta är när man tänker tillbaka på saker som vart och inser att man levde i en fantasi, i mitt huvud skapade jag nog nåt som aldrig ens fanns där.